Vaken…

Hatar nätter, hatar tankar och hatar känslor!
När ska det sluta göra så jävla ont???

Var det bara en lek? Var det bara ett skådespel? Blev jag bara totalt utnyttjad? Fanns det ingenting alls?
Inbillade jag mig allt, att det fanns äkta känslor?

Jag fanns där under en jobbig period men när det blev bättre dög jag inte längre…
Lämnad utan förklaring…

Jag försökte verkligen. Jag gav 110% av mig själv. Försökte finnas där, ställa upp och visa min kärlek.
Att jag skulle bli så totalt grundlurad hade jag aldrig kunnat tro om honom.

Åhhh vag jag hatar att bli lurad!
Jag borde sluta vara snäll, borde sluta vara så godtrogen… Men hur ska jag lyckas med det, det är ju den jag är!?
Jag känner med hela mitt hjärta och för de jag älskar och bryr mig om gör jag allt!!
Min familj är mitt allt och han blev en del av min familj… För att jag älskar honom och för att jag bjöd in honom…

Nu ska jag försöka sova lite till, är snurrig av tabletterna.
Imorgon blir det fest med mina vänner och det behövs verkligen!!

Simon ringde ikväll och berättade att han satt på tåget på väg mot Falun! Vilken överraskning!
Så kul att han vill vara med på min och Paulinas födelsedagsfest!
Är så stolt över min fina duktiga och omtänksamma son! 💜💜💜