I förrgår fick jag ett sms från mamma; “Ring mig!”

Ringde upp och mamma snyftade fram att hon nog brutit armen när hon var i skogen för att leta blåbär. Hasse var på väg från sitt jobb för att hämta henne och skjutsa henne till akutmottagningen i Ludvika.

I Ludvika blev hon röntgad och det visade sig att underarmen var bruten och armbågen ur led!
Hasse tog med sig Blinka hem och mamma fick åka sjuktransport till Falun.

Paulina och jag fick skjuts av Ulla upp till lasarettet, tänkte överraska mamma med att komma dit då vi ju ändå bor i Falun och man vet ju själv hur liten man känner sig då man är ensam på sjukhus och har ont.

Det dröjde dock för när jag ringde upp mamma när vi stod utanför akutentren så hade hon inte kommit iväg från Ludvika ännu. Paulina och jag tog en promenad bort till McDonalds där vi åt en glass.
På vägen dit hann vi se en liten ekorre och ett ensamt litet rådjur. Synd jag inte hade med mig den riktiga kameran!

 

Vi gick tillbaks till akutentren och precis då kom mamma inrullandes med sjuktransporten, en aning förvånad över att se oss.

Väl inne på akuten gick det ganska fort och mamma fick ett rum, en nål och smärtstillande.
Sedan kom en läkare och klämde och kände och såg ganska förbryllad ut, hon visste inte vad de skulle hitta på så hon skulle prata med bakjouren.

Efter en stund kom hon tillbaks, mamma fick ännu mer droger och så försökte läkaren klämma tillbaks brottet och delen som varur led.
Jag var tvungen att gå ut ur rummet, annars hade jag nog svimmat!
Paulina, som vill bli sjuksköterska, stod i dörröppningen och smygkikade.

Bedövningen och drogerna hjälpte inte och det gjorde jätteont på mamma så de fick avbryta.

De kom för att hämta henne till ytterligare en röntgen och sen skulle de söva henne för att kunna rätta till armen och då bestämde sig Paulina och jag för att åka hem. Klockan var då halv elva och vi förstod att mamma inte skulle komma hem den natten.

Fick skjuts hem av Carina, tack(!) och jag försökte somna…

Igår fick mamma åka hem med armen inlindad i gips. De är troligtvis inte helt klara, de ska ha konferens röntgenläkarna emellan idag och hon ska tillbaks om någon vecka för en uppföljning.

Tyvärr fick hon beskedet att hon inte ska räkna med att armen någonsin blir helt återställd.
Stackars mamma…
Undrar hur mycket man ska lyckas drabbas av?