Vardagsliv

Stackars mamma!

Av
den
16 juli 2014

I förrgår fick jag ett sms från mamma; “Ring mig!”

Ringde upp och mamma snyftade fram att hon nog brutit armen när hon var i skogen för att leta blåbär. Hasse var på väg från sitt jobb för att hämta henne och skjutsa henne till akutmottagningen i Ludvika.

I Ludvika blev hon röntgad och det visade sig att underarmen var bruten och armbågen ur led!
Hasse tog med sig Blinka hem och mamma fick åka sjuktransport till Falun.

Paulina och jag fick skjuts av Ulla upp till lasarettet, tänkte överraska mamma med att komma dit då vi ju ändå bor i Falun och man vet ju själv hur liten man känner sig då man är ensam på sjukhus och har ont.

Det dröjde dock för när jag ringde upp mamma när vi stod utanför akutentren så hade hon inte kommit iväg från Ludvika ännu. Paulina och jag tog en promenad bort till McDonalds där vi åt en glass.
På vägen dit hann vi se en liten ekorre och ett ensamt litet rådjur. Synd jag inte hade med mig den riktiga kameran!

 

Vi gick tillbaks till akutentren och precis då kom mamma inrullandes med sjuktransporten, en aning förvånad över att se oss.

Väl inne på akuten gick det ganska fort och mamma fick ett rum, en nål och smärtstillande.
Sedan kom en läkare och klämde och kände och såg ganska förbryllad ut, hon visste inte vad de skulle hitta på så hon skulle prata med bakjouren.

Efter en stund kom hon tillbaks, mamma fick ännu mer droger och så försökte läkaren klämma tillbaks brottet och delen som varur led.
Jag var tvungen att gå ut ur rummet, annars hade jag nog svimmat!
Paulina, som vill bli sjuksköterska, stod i dörröppningen och smygkikade.

Bedövningen och drogerna hjälpte inte och det gjorde jätteont på mamma så de fick avbryta.

De kom för att hämta henne till ytterligare en röntgen och sen skulle de söva henne för att kunna rätta till armen och då bestämde sig Paulina och jag för att åka hem. Klockan var då halv elva och vi förstod att mamma inte skulle komma hem den natten.

Fick skjuts hem av Carina, tack(!) och jag försökte somna…

Igår fick mamma åka hem med armen inlindad i gips. De är troligtvis inte helt klara, de ska ha konferens röntgenläkarna emellan idag och hon ska tillbaks om någon vecka för en uppföljning.

Tyvärr fick hon beskedet att hon inte ska räkna med att armen någonsin blir helt återställd.
Stackars mamma…
Undrar hur mycket man ska lyckas drabbas av?

momi1 kopia

 

wow

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
12 kommentarer
  1. Svara

    mamma

    16 juli 2014

    <3 tack för att ni finns :kiss:

    • Svara

      saija

      16 juli 2014

      Tack för att DU finns <3

  2. Svara

    Kicki

    16 juli 2014

    Ja fy stackars mamma/ Paula <3. Ja ibland är de allt på en gång. Hoppas att läkaren har fel å att hon blir återställd. KRAM
    PS. Tur hon har en dotter som du <3

    • Svara

      saija

      16 juli 2014

      Ja det får vi verkligen hoppas!
      Tack, gör så gott jag kan för att finnas där för mamsen <3

  3. Svara

    åsa

    16 juli 2014

    Stackars Paula!
    Att få besked att man troligtvis aldrig kommer att bli helt återställd, det måste kännas..
    Hoppas hon slipper allt för mycket värk och att det åtgärdas inom det snaraste!
    Tur hon har dig/er
    Ha dé!/Kram

    • Svara

      saija

      16 juli 2014

      Ja jag hoppas att läkarna ändå lyckas återställa så mycket som möjligt så att hon iallafall återfår en del rörlighet. Det behövs, speciellt i höger arm!

  4. Svara

    Synnøve Kjerstad

    16 juli 2014

    Tack Saija för din info…. har tänkt på Paula nu ett par dagar och funderar på hur mycket en person ska gå igenom.
    Hoppas hon får uppföljning och hjälp nu, så att armen kan bli så bra den kan. Det är trist när man får reda på att helt bra blir den aldrig.
    Tänker på henne ska du veta.
    Hälsa så gott när du pratar med henne. Paulina kommer bli en knall sjuksköterska tror jag 😀
    Kram Synnöve.

    • Svara

      saija

      16 juli 2014

      Ja våra olyckor verkar aldrig ta slut, men jag tänker så, de är de starka människorna som får de värsta smällarna!

  5. Svara

    Doris Adamsdóttir

    16 juli 2014

    Stackars, stackars Paula, tack o lov att hon kunde ringa efter hjälp !

    • Svara

      saija

      16 juli 2014

      Ja verkligen, tur att vi alla tjatat på henne om vikten av att alltid ha mobilen med sig!
      Nu kunde hon ju gå hem och ringa men hade det varit foten hade hon blivit liggandes… 🙁

  6. Svara

    Herr Nilssons Fru

    16 juli 2014

    Kära hjärtans ja mitt hjärta blöder för henne, så mycket hon ska behöva gå igenom, när hon istället skulle fått njuta av livet. Lider med henne men hoppas verkligen läkaren har helt fel “de har de ju då och då” så hon blir återställd igen o hoppas nu hon får hjälp hemma för de har man väl rätt till när man själv inte kan allt, allt är ju inte helt lätt med bara en fungerande arm. Tur är ändå att hon ha dig o sina älskade barnbarn.
    Hälsa henne så jättemycket o säg att vi alla tänker på henne o lider med henne.
    Kramiz

    • Svara

      saija

      17 juli 2014

      Jaa verkligen otur! Jag ska hälsa! 🙂

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

Arkiv
Tidigare bloggat
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 34
  • 945
  • 355 873
  • 2 541
  • 8
  • 3 244
Sök