Vardagsliv

På besök i häktet

Av
den
8 januari 2017

Äntligen! Efter 8 månaders väntan och längtan var det äntligen dags att åka och hälsa på Benjamin.

Jag, Paulina och Dan åkte strax innan åtta imorse och så mötte vi upp Simon på Sala tågstation innan vi åkte till häktet i Sala.

På väg in. Här vid porten fick vi allihopa visa legitimation, jag och Paulina fick hålla upp våra pass för kameran medan Simon och Dan fick stoppa in idkortet i ett fack där det lästes av.
Efter den grinden kom vi till ännu en grind och sen till en liten gård med en port in.

Väl inne fick vi låsa in alla våra saker i skåp. Det enda vi fick ta med oss in var nyckeln till skåpet och legitimationen.
Vi fick ta av oss skorna och lägga dem i en plastlåda, precis som vid flygplatser och sen fick vi passera en metalldetektor. Det pep om alla utom mig.
Vidare till nästa rum där vi fick skriva på papper om godkännande att de låser dörren om oss, sen blev vi visiterade och skorna kontrollerades grundligt.
Killarna fick en varsin stämpel på handen, en märkning så att rätt personer går ut från häktet. Vem skulle vilja byta plats med någon där liksom?

Allt som allt tog det väl 20 minuteroch sen blev vi visade till ett besöksrum i en korridor, ett kallt kalt rum med en liten soffa, två fåtöljer och ett litet bord.
På bordet stod en korg med plastmuggar, snabbkaffe, socker och mjölk och på en bänk stod en vattenkokare som vi satte på. Efter en stunds väntan kom vakterna med Benjamin.

Vi fikade med kaffe och the och pratade massor, vi har ju en del att snacka ikapp. Det är ju bara mig Benjamin får ringa och eftersom telefonkorten är ganska dyra och vi bara kan prata 8 minuter åt gången blir det svårt att hinna ikapp.
Nu hade vi flera timmar på oss vilket kändes bra.
Tyvärr fick jag inte ta med kameran in, jag hade ju gärna velat ha kort på honom! Men han ser ut att må bra. Han har gått upp en del i vikt men han ser frisk ut vilket känns skönt. Han har påbörjat medicinering för sin ADHD och jag hoppas verkligen att det kommer att fungera bra, han behöver den.

Efter någon timme fick vi in lunch som vi beställt. Inget femstjärnigt direkt men det var inte väntat heller. Det gick iallafall ner och det var trevligt att få sitta och äta tillsammans allihopa igen, trots platsen vi var på.

Om några veckor kommer Benjamin att flyttas vidare, nu till en anstalt. Vart han hamnar vet ingen än och han själv får tydligen veta dagen innan förflyttningen.
Det kan bli var som helst i stort sett men jag håller ju tummarna att det inte blir allt för långt bort. Jag vill ju kunna hälsa på snart igen och även ta med Vanessa.

Klockan två var besökstiden slut och hejdåkramen var riktigt jobbig och jag fick bita ihop ordentligt för att inte bryta ihop. Att lämna honom där, min lilla pojke…
Saknar honom sååå…!

Vi lämnade av Simon vid tågstationen och sen åkte vi hemåt.

Så här fin var solnedgången när vi parkerade hemma.

Nu är jag helt färdig. Jag sov urdåligt inatt, fick nog max 3 timmars sömn totalt, och efter besöket kände jag hur luften gick ur mig totalt. Så mycket spänningar som släppte.
Jag ska sitta här och greja lite, i soffan framför tv och dator, och sen blir det tidig sänggång.

 

 

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
4 kommentarer
  1. Svara

    morsan

    8 januari 2017

    hjärta hjärtan många hjärtan massor av hjärtan

  2. Svara

    Carola

    8 januari 2017

    Kram ❤

  3. Svara

    ejmis

    9 januari 2017

    Skönt att ni äntligen fick träffas. <3

  4. Svara

    Kajsa

    9 januari 2017

    ❤❤❤❤❤❤

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

Arkiv
Tidigare bloggat
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 205
  • 1 854
  • 401 398
  • 2 541
  • 8
  • 3 248
Sök