Vardagsliv

Mötet idag…

Av
den
14 oktober 2011

Idag var vi många på mötet. Det var jag och Jonas, skolläkaren, Benjamins assistent Marie, hans lärare Torbjörn, rektorn, skolpsykologen, soc och skolsköterskan.

Vi hann inte hålla på längre än en halvtimme innan Jonas stormade ut från rektorns rum, tvärförbannad!

Som vanligt så var rektorn emot ALLA våra förslag och hon försökte som vanligt skylla på OSS. Hon letade efter alla små strån hon kunde gripa tag i för att slippa ta på sig ansvar.

Allt berodde på Benjamins trötthet (indirekt vårt fel då vi inte kan få honom att somna, eller vakna), han var deprimerad enligt henne (konstigt om det är så?) mm mm.

Jag förklarade att jag inte tänker vänta längre, jag tänker inte tappa min son helt pga skolans inkompetens!

Rektorn pratade om att Benjamin saknar motivation och jag försökte, än en gång, förklara att motivationen inte kommer att trilla ner från himlen en vacker dag, den måste jobbas fram.

Hur skulle hon själv känna om VARJE DAG på jobbet var ett misslyckande!?
Så har Benjamin mer eller mindre känt i snart 9 års tid!
Det tål att funderas på!

Då är det inte så konstigt att motivationen tryter!

Och den ENDA möjligheten att verkligen få honom att känna sig motiverad igen är att han får känna att han KLARAR det, att inte känna sig värdelös.

Det borde vem som helst kunna räkna ut! Speciellt de som jobbar inom skolan!

Benjamins egna önskemål om att få byta klass (han tror att han skulle trivas bättre i den andra åttan) avslogs direkt och rektorn kunde tydligen inte förklara varför på grund av sekretess.

Jag tog upp alternativet (det enda?) anpassad studiegång och rektorn sa på en gång att det var inte att tänka på i och med nya skollagen.

Öhhh!?
Vad faan, nu blev jag riktigt jävla arg!

Hur faan kan hon tycka att det är bättre att han har ca 80% frånvaro, alltid, utan att göra ett skit, än att han får anpassad studiegång och kan få bättre närvaro?
Det går inte in!

Efter mycket om och men hörde jag att jag hade både soc, skolläkare och assistenten på min sida.

Tjejen från soc (som för övrigt är den bästa vi haft där hittills) blev ganska upprörd på rektorn och påtalade att hon läst igenom hela skollagen nyligen och att det visst går att ha en anpassad skolgång och att Benjamin har RÄTT till det.

Efter ytterligare snack kom vi (rektorn) fram till att hon godkänner anpassad studiegång, fast bara en kort period.
Just nu skiter jag i vilket, ett steg i taget.

Sen var det dags att komma på hur den anpassade skolgången skulle se ut. Rektorn tyckte att vi skulle ta bort EN lektion om dagen!
Hallå!?

Vad är det hon inte har fattat?

Jag sa samma sak som jag sa i början av sjuan, för tre (!) terminer sedan:
Att han behöver börja med ytterst få timmar per dag, dels för att orka men framför allt för att återfå inspirationen och motivationen.

De andra höll med mig fullständigt vilket kändes skönt och till slut fattade nog rektorn att hon inte hade så mycket att komma med.

Jag har svårt att återberätta allt här men till slut kom vi iallafall fram till att han bara ska gå 2 lektioner per dag.
En lektion tillsammans med klassen innan lunch, sen lunch då han har tid att både äta och umgås lite med kompisar och sen ytterligare en lektion tillsammans med assistenten Marie.

Han kommer att börja klockan tio och sluta klockan ett och jag är övertygad om att han kommer att lära sig mer på de här två lektionerna per dag än han gör nu!

När han känner att det går bra och att han grejar skolan så kan man öka på lite i taget.

Rektorn försökte ta upp det här med medicinering igen men nu sa jag ifrån ordentligt. Det blir inget av med det!
Vi har testat och det är ingen lösning och jag tänker inte tvinga i mitt barn mediciner han inte vill ta bara för att skolan inte kan ta sitt ansvar!

Däremot ska Benjamin få insomningstabletter. Han känner ju ingen trötthet på kvällarna, han har svårt att komma till ro och bli trött som “vi andra”. Säger ingen till så skulle han lätt kunna sitta uppe till fem på morgonen.
Hans kropp fungerar inte riktigt lika som våra… Han känner inte vissa känslor som vi. Trötthet, kyla, värme, stress etc.

Men på morgonen är han trött, oändligt trött.
Nu får han chansen att få sova ut lite och komma till skolan pigg och alert. Förhoppningsvis!

I eftermiddags hade vi ett snack med Benjamin om det vi kom fram till på mötet då han inte var med idag och han blev glad.
Nu hoppas jag verkligen att han försöker!

Jag har ganska stora förhoppningar….

Och jag tänker inte fundera på hur det blir efter rektorns “veckor av anpassad studiegång” utan nu tänker jag njuta av att jag VANN!
Iallafall i några dagar, sen måste jag väl börja förbereda mig på vidare strider.

TACK för all peppning – det hjälpte! Yihooo!

 

 

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
Noelle…

30 september 2021

Noelle skräms!

29 september 2021

Testar lite…

27 september 2021

8 kommentarer
  1. Svara

    morsan

    14 oktober 2011

    :thumbsup: Duktiga kämpe till dotter! Hoppas situationen kan lugna ner sig en smula nu, det behöver ni alla!
    Kram! :kiss:

    Japp, jag ger INTE upp! Fast ibland är det bra jobbigt…
    Men det känns bra nu, det är mycket jobb kvar givetvis men nu börjar vi komma upp till ytan igen…
    Puss :kiss:
  2. Svara

    Maria

    15 oktober 2011

    Å härligt o läsa att det går framåt. Jag har tänkt på er hur det har gått när vi mejlade på en annan sida för ett bra tag sedan….. Ge inte upp kram!

    Tack!
    Jag ger aldrig upp mina barn! Jag kämpar vidare, även fast det ibland (rätt ofta) är just KÄMPIGT!
    Men nu känns det äntligen som om vi är på rätt väg igen…
    Hoppas allt är bra med er?
    Kram tillbaks
  3. Svara

    Synnøve

    15 oktober 2011

    Hej på er.
    Blir så glad för Benjamins skull nu. Det här är nog det han behöver och framför allt orkar med just nu.
    Inte lätt med att försöka få skola och rektor att förstå! För de går efter mallar och vill inte inse att några faktiskt faller utanför den mallen.
    Ni har kämpat hårt för Benjamin nu och det kommer nog lösa sig så småningom för honom.
    Kramar går i massevis från nabolandet.
    Synnöve. :thumbsup:

    Tack!
    Känns skönt att veta att det finns de som håller med, när det känns som om man bara får mothugg hela tiden. Till slut blir man knäpp och undrar om det är fel på en, även fast man vet att det inte är så!
    Kram!
  4. Svara

    Kajsa

    15 oktober 2011

    Grattis till segern! Eller hur man nu ska säga :tongue:
    Hoppas hoppas hoppas skolan kommer märka skillnad på Benjamin nu, så dom inser att det är är det rätta för honom, och hoppas Benjamin blir stärkt och känner själv att det här fixar jag, det här är ju skoj. Då kanske man så småningom kan öka på en lektion till. Men som sagt en sak i taget nu.

    Hälsa Benjamin Lycka Till från mig!

    Kram till er

    Tack!
    Jag vet att B assistent redan märker en enorm skillnad, och även jag. Han är redan gladare och ser ut att må bättre.
    Och han jobbar på bra de timmar han är i skolan…
    Nu kämpar vi vidare… Kram tillbaks!
  5. Svara

    Tette Merio

    16 oktober 2011

    :thumbsup: Bra, Grattis till er! 🙂

    Usch ja – jag känner igen din mötesberättelse från när Zabina gick i grundskolan. Orsakerna var inte detsamma som för er/Benjamin (Zabina var mobbad och utfryst av alla tjejer, från dagis tills hon gick ut nian :-(), men principen blev densamma – skolan tog NOLL ansvar över att ungen inte ville vara i skolan.
    De påstod till och med att det inte förekom någon mobbing (trots att killarna i klassen bekräftade att det var så). Att jag som förälder bara överdrev och var hysterisk, etc etc. :-O
    Var dock till slut med om ett liknande möte som det du beskriver, där jag till slut fick medhåll och push från andra lärare (än Zabinas mentorer) och DÅ som först blev vi ens tagna på allvar. Då var det knappt en termin kvar på grundskolan. :-/

    Skönt hur som helst att det fixat sig för nu i alla fall! Hoppas och håller tummarna för att det ska funka bra och att Benjamin ska hitta motivation till skolan/lärandet igen!

    Kramar till er!/Moster Tette.

    Ja tänk så många som faktiskt har liknande problem i skolan!
    Hade det varit en “vanlig” arbetsplats hade det aldrig tolererats!

    Just nu känns det bra, mitt kämpande har gett utdelning och nu hoppas jag bara att det vänder!
    Kram!

  6. Svara

    catja

    18 oktober 2011

    Tror säkert en stor del beror på trötthet. Jag vet själv hur det är att gå till jobb astrött. Man tänker inte på något annat än klockan, dvs när arbetspasset ska vara slut. Är jag trött orkar jag inte heller sitta och lyssna på folk, än mindre göra något effektivt. Sedan finns det ju A- och B- människor. En del har den rytmen att de är pigga nattetid. Det kan vara ett helvete att försöka ändra om på det och går i det närmaste inte. Hade en riktig skitskola till mina ungar. Dottern bytte skola och genast upphörde alla problemen. Sedan säger jag inte att det är en lösning för alla. Ofta tar man problemen med sig av olika anledningar men det kan också bli bättre. Hoppas det går framåt och bättre allt eftersom.

    kram

    Du har helt rätt, mycket beror nog på sömnbristen. Ju mer jag läser om det (och upplever själv) desto mer förstår jag.
    Men allt kan inte skyllas på det och det måste vidtas fler åtgärder för att få B att återfå sin motivation.
    Jag har precis lagt upp ett inlägg om Melatonin, MYCKET bra läsning!
    Har du gjort någon sömnutredning?
    Kram
  7. Svara

    Gabriella

    18 oktober 2011

    Förbannade människor det finns!
    Varför fattar de inte??
    Grattis till er lilla seger iallfall!
    Puss :kiss:

    Jaa, och då ska de jobba med barn och ungdomar!
    Suck!
    Men nu känns det äntligen som om vi är på rätt väg igen… Jag HOPPAS!
    Kram!
  8. Svara

    catja

    20 oktober 2011

    Jo jag fick en hel väska med grejor innehållande slangar och skit. Gjorde test en natt men testet misslyckades och har inte orkat göra om det igen. Väskan ska hämtas och lämnas 5 mil härifrån. 🙁 . Fast A säger att jag har uppehåll så det vet jag om. Sedan väcks jag av hundarna som bökar runt i min säng varje natt. Borde ha annan plats åt dem men…ja det har inte blivit så. kram

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

365 Foton 2021
Senaste boktipset
Arkiv
Tidigare bloggat
Socialt
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 58
  • 761
  • 418 705
  • 2 514
  • 8
  • 3 235
Sök