Less…

Alltså, jag börjar tröttna rejält på det berg- och dalbanelivet! Ena dagen upp som en sol och nästa ner som en pannkaka.

Idag började dagen hyfsat bra men på vägen hem dippade jag rejält. Jag vill inte hänga ut någon, eller några, men jag är sååå less på folk som inte kan stå för vad de tycker, folk som gör sig till, manipulerar och utnyttjar andra! Jag börjar på riktigt tappa tron på mänskligheten!

När ska jag lära mig att alla inte funkar som jag? Inte för att jag är bäst, näää långt ifrån, jag har också gjort mina misstag och jag gör fortfarande misstag, men jag menar… Folk verkar inte ens skämmas. Så länge de står i centrum, så länge de får som de vill så kan de utan dåligt samvete köra över alla i sin väg.
Hur är man funtad då?
Fattar de inte bättre? Eller tycker de att de förtjänar allt, oavsett?

Mycket just nu känns jobbigt, samtidigt som mycket känns bra. Kanske därför det blir så himla svajigt, jag vet inte.

Men jag vet en sak och det är att min kämparglöd är fruktansvärt stark. Jag blir förvånad över mig själv!
Oavsett motgångar så reser jag mig, alltid!

Och jag gör ALLT jag kan för att vända mitt mående, dag för dag, vecka för vecka, månad för månad, minut för minut.
Jag KÄMPAR som en gris ibland! Oftast känns det som.
Även om jag vissa dagar/stunder bara vill lägga mig och aldrig mer vakna. Ibland är jag bara sååå less!

Men även idag kämpade jag på. Jag grinade en skvätt och även om jag inte trodde att tårarna skulle ta slut så bet jag ihop, tog ett bad, sminkade mig lite och tänkte att det blir nog bättre.
Jag vägrar att ge upp!

Jag hade bestämt mig för att gå ut och träffa en vän men det verkar inte som att det blir något, idag heller… Jag väntar en stund till, sen tvättar jag väl bort sminket och går och lägger mig istället.

Livet…