Jobbat idag…
Jag satt här i godan ro i förmiddags när telefonen ringde och de hade kris på jobbet (gamla jobbet) så jag ryckte in i några timmar så att de andra fick äta lunch.
Tänk, jag saknar det inte ett dugg!
Eller… det kanske är att ta i. Jag saknar arbetskompisarna och jag saknar kunderna… Men jag saknar inte känslan jag får av att bli så trött och slut i kroppen på bara några timmar, att få så ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Nej, det saknar jag inte ett dugg och just därför vet jag att det inte är framtidsjobbet för mig. Tyvärr, på många sätt.
Men jag sörjer det inte längre. Det har gått så pass lång tid nu så jag har hunnit vänja mig vid tanken och det känns faktiskt okej, trots att min framtid ser oviss ut.
Men det kan bara bli bättre nu!
Och jag har så mycket att ge! Inspiration, ideér…
Brinner jag för något så gör jag det till 110%, men jag kan inte längre arbeta med kroppen…
Svammel svammel…
Ögonen går i kors på mig, redan, så jag ska nog krypa ner i nybäddad säng bredvid min “pälsiga” kompis.
Gabriella
Hoppas dina planer går vägen.För så där ska du inte ha det när du jobbar.Värk osv. :thumbsdown:
Kram!