Inget vidare…

Tog följe med Paulina på bussen i förmiddags när hon skulle till skolan. Passade på att lämna in lite papper till kommunen.
Inte vidare kul att se ut som en ballong på stan, rödgråten och svullen i hela ansiktet… Försökte sminka bort det värsta men jag vet inte om det bara blev värre.
Nåja, nu tänker jag inte gå utanför dörren mer idag.

Livet känns verkligen inte på topp just nu. Mycket som händer på kort tid… Det känns igen va?
Ja jag känner iallafall igen det, det är tydligen så mitt liv ser ut.

Känner mig inte speciellt värdefull.
Hur jag än kämpar, försöker göra mitt bästa, finnas till för alla, så räcker det tydligen inte, för varför skulle annars livet hela tiden motarbeta mig?
Och så finns det parasiter som inte gör så mycket mer än förpestar för andra, och de verkar inte ha några vidare problem.

Ja jag är bitter idag! Ledsen… Känner bara hopplöshet.
Vill gräva ner mig i ett hål och vakna tidigast till våren. Usch!

Hjärtat känns krossat, än en gång, trots att det inte var meningen att det skulle bli så… Jag kan bara skylla mig själv. Än en gång.
Fan!

Kom på idag, efter en påminnelse från en vän (tack Niklas), att jag behöver börja blogga mer, få ur mig allt. Och han har rätt, det är ju, och har alltid varit, min enda och bästa ventilation.
Så, nu är bloggen min igen. Bara min… det är ju upp till var och en om de vill se mitt svammel. Jag kommer att ta bort aviseringarna från Facebook så att den inte svämmar över ännu mer av onödiga inlägg för omvärlden.

Nu ska jag försöka sova en stund. Jag har 4 nätters sömn att ta igen….