Flytten är klar efter en veckas kämpande!

Saija

Äntligen!
Äntligen är vi klara och äntligen börjar vårt nya hem att kännas som ett hem. Jag har liksom inget tålamod med att leva i röra.

Själva flytten gick bra nu när jag ser tillbaks på den i efterhand, även om det inte gick helt enligt planerna.
Jag fick lov att städa lägenheten själv trots att jag hade fixat städhjälp, trodde jag. Ägnade hela fredagen åt städningen och min kropp mådde inte alls bra efter det.

På lördag morgon var det dags och jag blev upphämtad av Fredrik och Adrian och vi åkte och hämtade flyttbilen och sen började vi lasta den.
Efter två vändor hade vi fått allt till nya huset.
Då återstod det riktigt tunga jobbet med att bära upp allt två spiraltrappor. Fyfaaan vad jag hatade trappor efter ett par timmar!

Nu har det snart gått en vecka sedan flytten och nu står möblerna där de ska, vi har burit upp kartonger till vinden och alla saker är uppackade. Jag har dessutom hunnit med att renovera hallen under denna vecka.
Det har varit en minst sagt intensiv vecka och jag och framförallt min kropp är glad att den är över!
Min fibrovärk har varit extrem och det har gjort att även sömnen blivit lidande, jag har till och med ont i fingrarna och kan knappt böja dem. Men men, jag vet att det snart lättar.

Köket i gamla lägenheten

Flytten till nya lyan är klar och Paulina och jag firar med pizza. Det står möbler, kartonger och sopsäckar precis överallt men nu är vi iallafall på plats!

Möblerna i vardagsrummet börjar komma på plats. Min sovalkov känns trång nu när vi är två men det kommer att bli kanon när Paulina flyttat!


Nu väntar både jag och Paulina på att hon ska få en alldeles egen lägenhet. Vi har inga problem att bo ihop egentligen men hon fyller snart 21 och det är dags att hon hittar något eget.
Vi har varit på några visningar och hon har tackat ja till ett par erbjudanden, nu återstår att se om köpoängen räcker till.

Längtar faktiskt till att få ha hela min nya lägenhet för mig själv.
Att dels få ordentligt med plats, kunna inreda och möblera som jag vill men framför allt att jag äntligen kommer att ha bara mig själv och mina saker att hålla reda på. DET ska bli underbart efter snart 26 år med barn/tonåringar och unga vuxna hemma.

Samtidigt känns det konstigt. Jag har ALDRIG tidigare bott själv!
Jag var 17 år när jag träffade Simons pappa, blev gravid och flyttade in hos honom. Sedan när vi separerade så flyttade jag hem till mamma en sväng innan jag ett par dagar innan förlossningen fick min egna första lägenhet.
Ja, sen kom ju Simon och sedan dess har det snart gått 26 år.

Det ska bli skönt att bo helt ensam, men samtidigt lite “skrämmande”, jag är ju van att alltid ha någon/några runt mig, att ha något att tjata på, haha 😆, och prata med.
Det blir nytt men säkerligen jättebra!



Lämna ett svar

Name*
Email*
Url
Your message*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>