Hälsa & Livsstil

Ett år sedan diagnos

Av
den
20 april 2012

Idag är det precis ett år sedan jag fick diagnosen fibromyalgi.

Ett ganska omtumlande år har gått.
Jag tog tjänstledigt från mitt jobb på Djurmagazinet för att istället plugga på distans. Jag kände att jag behövde det… jag orkade inte längre med ett butiksjobb med det tempot, trots att jag redan gått ner till halvtid.
Tyvärr sket det sig med studierna då jag inte fick något studiebidrag så det här året har jag varit hemma och försökt livnära mig på de hemsidesjobb jag fått in.

Jag mår fortfarande inte alls bra och varje aktivitet planeras noga in för att jag ska orka.

Jag är inte längre deprimerad på samma sätt som för ett år sedan men visst känns det ganska hopplöst emellanåt. Hur ska jag någonsin kunna hitta ett jobb som jag faktiskt orkar med? För jag VILL ju så gärna.

Ibland hoppar jag in extra på DM men jag har sagt till att jag jobbar i max 4 timmar åt gången, mer orkar jag/kroppen inte.
Redan efter två timmar värker det överallt och den sista timmen är en plåga.

Tänk om det hade kunnat synas utåt! Vad mycket lättare det hade varit för omgivningen att förstå då…

Så länge jag är hemma så tuffar vardagen på och jag vet vad jag klarar och inte klarar.
Och det är en befrielse att veta att jag kan vila om jag gjort något ansträngande dagen innan…
Men ekonomiskt är det tufft och inte alls hållbart i längden.

Jag önskar så att mina planer kunde gå i lås så att jag kan jobba med något jag trivs med, orkar med och brinner för!

Jag borde kontakta min läkare här i Falun igen angående rehab-teamet. Nu är det väl ett halvår sedan jag faktiskt fick plats där.
Men jag har inte gått dit… Jag skäms…
Det ska MYCKET till innan jag frivilligt går till en läkare och berättar hur jag mår. Det beror nog på alla dessa år då jag bara blev dumförklarad.

Nu har jag en diagnos på papper men det känns fortfarande jobbigt. Jag skäms över att vara 36 år och inte orka med mitt arbete, inte kunna bidra med försörjning till familjen och inte orka sånt som “alla andra” orkar.

Nää, nu ska jag sluta, blir bara less när jag sitter och skriver om det här. Det liksom bubblar upp igen och jag är inte sån som gillar att klaga.
Jag vill må bra och trivas med livet och jag gör vad jag kan just nu…

Men jag borde göra en plan.

  • Maila min läkare
  • Kontakta rehabteamet
  • Skriva in mig på arbetsförmedlingen
  • Kontakta nyföretagarcentrum

 

Så, planen är klar och det var ju inte så svårt. Det jobbiga är ju att faktiskt ta tag i de där punkterna också…

 

Jag vet ej från dag till dag hur jag mår
planera går inte, som ni förstår.
Men hjärnan är frisk och tur är väl de´
för än kan jag både skratta och le och
glädjas åt dagar med mindre smärta.
De dagar bevarar jag djup i mitt hjärta

 

 

 

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
5 kommentarer
  1. Svara

    Kajsa

    20 april 2012

    Jag känner SÅ väl igen mig :shrug:
    Det är jättejobbigt att leva så här 🙁
    Kramisar till dig vännen!

  2. Svara

    Tette Merio

    20 april 2012

    Själv har jag precis i veckan fått diagnosen Hypotyreos och fått veta/förstå att jag lidit av det sedan jag var 18 år gammal, sett till gamla provsvarsanalyser. (Är alltså feldiagnostiserad sedan 29 år tillbaka … :-/)

    Har idag börjat min behandling mot den och förhoppningsvis (hoppas, hoppas!) får jag börja må lite bättre snart.

    Hur som helst … fibromyalgi får man ofta om man länge gått med obehandlad Hypo. Det ses tydligen som en slags tillskottssymptom/konsekvens av Hypon. :-O Jag har ju aldrig haft värk tidigare, utan har fått det ÖCERALLT (plus mjölksyra, kramper av minsta rörelse) bara senaste kvartalet.

    Har de kollat dina sköldkörtelvärden? Och då menar jag inte bara i stora drag (för det har de gjort på mig sen jag var 18 också och inte fattat att jag varit sjuk ändå …) utan i ner på cellnivå, i detalj?!

    Kramar från moster!/Tette.

  3. Svara

    Tette Merio

    20 april 2012

    ÖVERALLT, heter det ju. 😉

  4. Svara

    mamma

    20 april 2012

    Pep,pep,pepptalk! Bara att du tar dig för att ringa de nödvändiga samtalen och ta de nödvändiga kontakterna kommer att göra att du börjar må bättre! Annars vet jag ju redan precis hur jobbigt du har det, o önskar av hela mitt hjärta att jag kunde lindra och bota…puss mitt hjärtegryn :4:

  5. Svara

    Gabriella

    21 april 2012

    Du ska inte skämmas vännen!
    Bra att du har gjort upp en plan.Ett steg i rätt riktning!
    Ta en sak i taget.
    Kram! :kiss:

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

Arkiv
Tidigare bloggat
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 198
  • 2 001
  • 358 701
  • 2 541
  • 8
  • 3 244
Sök