Vardagsliv

Dan före dopparedan… och, hjälp!

Av
den
23 december 2017

Imorgon är det julafton!? Galet… Vart tog det här året vägen?

Igår var det en lugn dag på jobbet. Jag tror att vi hade i snitt 10-30 minuter mellan samtalen så det är inte konstigt att dagen kändes fruktansvärt lång. Jag satt och spelade “harpan” på datorn och sista timmen satt jag och chefen och spelade “sänka skepp” mot varandra, också via datorn.

Jag slutade halv fem och skulle möta Paulina strax utanför stan men precis innan jag skulle kliva av bussen så skrev hon ett meddelande om att hon missat bussen. Åkte hem och lämnade min väska och så åkte vi igen. Åt middag på Donken där vi stötte på Ulle och Stefan och sen gick vi till Ica Maxi för att julhandla.

Vi vässade våra armbågar och förberedde oss på det värsta men blev förvånade när vi klev in och det inte var mer folk än en vanlig helg!? Skumt, men skönt så klart…

Handlade det vi skulle, tog en taxi hem, slängde in allt i kylen och rasade ihop i soffan. Helt slut!

Idag fick jag äntligen sova ut. Vaknade strax efter sju och kunde inte somna om så just nu njuter jag av ensamtid i soffan med en kopp kaffe och tända ljus.
Jag ska strax hoppa i ett bad och sen ska vi ta tag i det här hemmet lite grann. Inget överdrivet, bara plocka ihop lite och kanske tvätta nån maskin, i övrigt blir det en lugn dag.

Vi tänkte spela Bingolotto ikväll men, inte ens det har vi råd med, så vi får väl försöka hitta nån julfilm vi inte sett (den blir svår!)

Imorgon, julafton, kommer Simon hit och vi ska bara ha en lugn mysig dag här hemma. Jag har handlat det viktigaste till julbordet så vi äter tillsammans och lite Kalle måste man såklart också se.
Min inneboende, Mattias, är här hemma över jul, så jag antar att jag inte kan låta bli att bjuda även honom på lite julmat.

Jag kommer att sakna mamma, hon borde vara här, och jag kommer givetvis att sakna Benjamin! Jag HATAR att inte kunna samla allihopa och mysa tillsammans men jag försöker göra det bästa av det och uppskatta det jag har, även om det kan vara svårt om man känner för mycket.

Jag har i flera år velat bjuda hit en granne men jag vet inte om eller hur det ska gå till riktigt.
Vi har en farbror i porten bredvid, han är nog periodare men alltid lika glad och trevlig när man stöter på honom ute. Han verkar väldigt ensam och jag är rädd att han sitter hemma själv på julafton och antagligen inte alls äter någon julmat.
Jag tror att han skulle platsa här hos oss, sitta och äta lite och snacka bort några timmar vid köksbordet med mig, Paulina, Simon och Mattias.
Men, hur frågar man? Jag vet inte ens vart han bor mer än att det är i porten bredvid. Och han kanske inte alls är ensam, han kanske hatar julen, tycker illa om julmat och han kanske skulle ta illa upp?
Kan man skriva ett kort, en inbjudan, och lägga i brevlådan? Hur skulle ni ha gjort?

Det var faktiskt Benjamin som tog upp det här ang grannen för flera år sen, att vi borde bjuda hit honom på jul, men det har aldrig blivit av. Jag skulle tycka att det kändes bra, för Benjamins skull, att kunna göra något för vår granne, jag tror att Benjamin skulle bli glad av det!
Hjälp mig!

 

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
2 kommentarer
  1. Svara

    Karin

    23 december 2017

    Ja det var svårt, känns ju mer rätt att ringa på och bjuda in honom. Säga att det skulle vara så trevligt om du vill komma över och äta lite mat med oss, det är jag, min. Dotter och min son och en vän till oss, och tillägga, eller du kanske har andra planer. Är han tveksam, så be honom fundera lite, och lägg till, Vill du så är du så välkommen kl …
    Öppnar han inte, så har du med dig ett kort/brev där du skrivit samma sak, lägg det i hans brevlåda.
    Tänkte dock att han kanske inte vet vem du är om du skriver ett kort/brev.
    Lycka Till med din fina gärning.
    God Jul!
    Kram ❤️

  2. Svara

    mamma

    23 december 2017

    Söta rara, jag har ju en granne här, några år äldre än mig, pensionär förstås, ensamstående. Vi har känt varandra sedan hasse o jag bodde hör förra gången. Jag försöker alltid prata lite när vi ses på gården, han har blivit lite öppnare. Men, han vill inte komma hit om jag bjuder in honom. Då liksom snackar han bort det o sen dyker han inte upp. Trist för jag tror att han skulle trivas med att umgås en stund. Jag tycker absolut att du ska försöka hitta honom, dvs. var han bor , ibakom vilken dörr, och ringa på o fråga om han vill ha en skinkmacka! Gör det enkelt, säg att ni setts så länge nu, och att du skulle uppskatta hans sällskap en stund. Det är värt försöket. Om han svarar undvikande ller så då känner du nog om det är pga blygsel eller för att han inte vill umgås. Så sjas iväg med dig

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

Arkiv
Tidigare bloggat
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 189
  • 1 854
  • 401 067
  • 2 541
  • 8
  • 3 248
Sök