Säters fasta paviljong ser numera ut som en krigshärjad ruin.
Den fasta paviljongen, eller länspaviljongen som den också kallades, vid Säters Mentalsjukhus invigdes den 29 maj 1912. Fast paviljong innebar att paviljongen hade speciella säkerhetsanordningar och skulle vara rymningssäker. En kraftfull byggnad, med en rastgård på baksidan omgärdad av höga murar. Vid öppnandet fanns 27 vårdplatser i byggnaden, och gemensamt för alla patienter som spärrades in här var att de ansågs extremt svårskötta. Många hade också ett kriminellt förflutet. En av de mest kända patienterna var Svartenbrandt, som under flera år vårdades i dessa korridorer.

Sjukhuset var självförsörjande och hade en järnväg som gick direkt in på området. Sjukhuset hade även ett eget kapell och begravningsverksamhet.

Paviljongen stängdes 1989, och har stått öde sedan dess.

Efter stängningen lämnades fasta paviljongen tom och en brand 2002 förstörde mycket av byggnaden.

Många har under de senaste åren krävt en omedelbar rivning av byggnaden, inte minst på grund av den aktivitet som pågått i korridorerna.

Sommaren 2006 murades dörrarna igen och den fasta paviljongen står nu isolerad från omvärlden.