Självklart har även jag blivit utsatt.

Rätt hemskt att jag skriver självklart, eller hur? Men jag tror faktiskt att ALLA tjejer någon gång blivit utsatta och ofta börjar det i ganska tidig ålder.
Men, man vänjer sig… Och hur sjukt är inte det?
Man vänjer sig vid de “mindre förseelserna” så att man knappt reagerar längre och det är så hemskt!

Jag tycker att kampanjen är BRA. Vi ska få upp ögonen för detta för det är alla människors ansvar. Som mamma till både killar och en tjej så önskar jag av hela mitt hjärta att jag lyckats förmedla att alla har rätt till sin egen kropp. Ett nej är ett nej och utan ett uttalat JA är det aldrig någonsin ok att ta på någon annans kropp för sitt eget nöjes skull!

För några månader sedan var jag på en spelning tillsammans med min 18-åriga dotter. Vi stod ganska långt fram vid scenen och dansade, sjöng och hade hur kul som helst. Plötsligt känner jag NÅGONS händer på mig, på mina höfter, smekandes.
Det var trångt och jag hade svårt att veta exakt vem det var men jag föste bort de tafsande händerna. Gång på gång… De trevade sig över mig, över mina höfter, på min rumpa, upp på mina bröst och efter att flera gånger bestämt föst bort händerna fick jag nog, vände mig om och puttade iväg killen bakom mig.
Han förstörde hela stämningen för mig. Jag ville bara njuta av musiken och dansa tillsammans med min dotter!

Några minuter senare ser jag en besvärad dotter i ögonvrån. Då har idioten börjat bete sig exakt likadant mot min dotter som står bredvid mig.
Då jävlar! Vänder mig om med ett vrål, skriker åt honom att ge fan i min dotter och sen ger jag honom en rejäl knuff så att han flyger iväg med ett förvånat uttryck. Va fan!?
Efter dessa händelser försvann den glada stämningen både hos mig och dottern även om vi försökte fortsätta att ha kul.

Det är så jävla enkelt för någon annan att tro att de bara kan ta för sig.

Visst kan jag dansa ganska intimt med någon på krogen om jag är på det humöret, absolut! MEN, då ger jag mitt medgivande och det är ömsesidigt!

Det är så jäkla viktigt att vi i UNG ÅLDER lär våra barn hur viktigt detta är!

När min dotter blev våldtagen för några år sedan pratade vi mycket om det här med egen skuld i det hela och det är sååå viktigt att vi vuxna talar om för våra döttrar att det inte spelar NÅGON SOM HELST ROLL hur de är klädda eller sminkade, om de är nyktra eller fulla, ingen har någonsin rätt att ta på dem utan deras medgivande!
Och det här ska präntas in från tidig ålder så att de vet sitt värde och vet att det INTE är deras fel!

Och att frågan ens tas upp i rätten??!! – “Hur var du klädd? Var du onykter?” osv…
Vad faan spelar det för roll???
Ett övergrepp är ett övergrepp, oavsett. Att fråga ett offer sådana frågor skuldbelägger ytterligare…

Men övergrepp handlar inte bara om våldtäkt och tafsande på krogen.
Jag började fundera igår efter att ha sett lite av programmet “Malou” på TV4 och Musse tog upp sin egen del i det hela (strongt gjort btw). Något som han tog upp var att han i tidigare förhållanden ansåg sig ha rätten till sin flickväns kropp, när han ville, för de var ju ändå ihop och då kunde det ju inte ses som övergrepp?

Kände igen mig så fruktansvärt väl för när jag tänker tillbaks så har det varit standard i alla mina förhållanden (och det är ju helt galet!!)
Det har varit mer regel än undantag att jag när jag sagt nej till sex eller “tafsande” blivit utsatt tillbaks med kommentarer, sura miner osv. Och hur många gånger har jag inte blivit “övertalad” till att ha sex trots att jag egentligen inte velat.
Jag hade givetvis kunnat sagt nej (vilket jag gjorde säkert 10 gånger varje gång detta hände) men jag känner att det är svårare att säga nej på skarpen i ett förhållande än om det skulle vara en engångsdejt eller liknande.
Man vill inte göra sin partner besviken eller sur, man vill inte starta ett bråk eller få sura miner, en ljudlig suck och få en rygg mot sig i sängen.
Att säga på kvällen när man lägger sig att man bara vill mysa och ligga nära, utan sex, var aldrig ok för efter en stund började tafsandet och sen var det igång igen och man undrade om man själv gjorde fel?
Skulle man inte kunna ligga och bara mysa utan att det utvecklades till tvång eller bråk varje gång?

Så hur slutade det då?
Jo det slutade alltid med att jag till slut drog mig undan. Jag ville inte mysa och gosa längre för jag visste precis hur det skulle sluta. Då var det ju betydligt enklare att dra sig undan, skylla på huvudvärk och trötthet mm. Då slapp jag den jobbiga delen. Men samtidigt gick jag, och vi, miste om delen som delvis håller ihop ett förhållande.

Och hur sjutton kan man VILJA ha sex med någon som faktiskt gång på gång sagt nej (av olika anledningar)??!! Jag fattar det inte?
Skulle jag vilja och försöka få igång min pojkvän och han säger nej så inte faan skulle jag fortsätta och försöka övertala honom!!
Snacka om egoistiskt!!!

Och jo, jag har försökt att ta upp detta i alla mina förhållanden men helt utan resultat faktiskt.

Jag försöker fundera över min egen del i det här men nej, vill någon få mig på humör så krävs det ibland lite mer än bara lite tafatt tafsande innan läggdags. Japp, så komplicerad är jag! 😉

Alltså, jag skulle kunna skriva precis hur mycket som helst om detta ämne men jag ger mig här, det var bara meningen att jag skulle skriva en kort liten rad för att delta.

 

Like
Like Love Haha Wow Sad Angry