Nu har det gått några veckor sedan Maxi fick somna in och nu känner jag att jag klarar av att skriva det här inlägget.

Maxi mådde inget bra på slutet, han fick bland annat återkommande analsäcksinflammationer som gjorde hemskt ont och trots flera behandlingar blev det aldrig bättre.

Mitt löfte till Maxi om att han aldrig skulle behöva lida gjorde sig påmind…

Dagarna innan var hemska men jag/vi försökte nog att inte tänka så mycket på det, jag är mästare på att trycka undan min sorg och mina känslor. Maxi blev väldigt bortskämd med både godsaker och en himla massa extra kärlek och gos.
Men kvällen innan… det blev inte mycket sömn men desto mer tårar. Jösses vad jag älskade den där hunden, min bästa vän, som alltid funnits där, genom vått och torrt.

Sista bilderna på Maxi utanför Vettris ?
maxi1

Fredag förmiddag fick vi komma, jag, Paulina och snälla Jenny som följde med.
Vi fick vara i ett litet rum där de hade tänt ett litet ljus. Maxi fick en lugnande spruta och jag satte mig med honom i knäet. Hade armarna om honom. Vi pussade honom, klappade honom och försökte hålla lugnet.

Maxi somnade och snarkade gott i mina armar när man satte kanylen för att ge de sista injektionerna. Han märkte ingenting och slutade andas. Jag kände hur han försvann…

Det gör så ont. Det känns bokstavligt som om någon slitit hjärtat ur kroppen och sorgen är så påtaglig.

Här har han somnat för alltid ❤️
2015-11-20 11.33.37

När jag och Paulina kom hem hade Benjamin ställt iordning en fin liten minneshörna. Ett foto på Maxi, en tofs av hans päls som jag sparade och tända ljus.

maxi2

Maxi kommer alltid att ha en mycket speciell plats i hjärtat och den platsen är för alltid hans. I nästan 11 år fick Maxi vara på denna jord, han fick vara frisk och älskad och jag hoppas att han alltid kände hur älskad han var.

12190799_1185409014808820_5888827585342655454_n

 

Like
Like Love Haha Wow Sad Angry