Alltså, så här mycket information på så kort tid har jag nog aldrig tidigare fått i mitt vuxna liv!

Vi får flera timmars teori varje dag och det är MYCKET information att ta in och försöka memorera, allt ifrån medicinska termer, olika knappar på tangentbordet, hur larmtelefonerna funkar till olika befattningar.

Den övriga tiden medlyssnar vi. Vi sitter alltså bredvid en telefonist och har på oss ett eget headset så att vi hör vad som sägs. Under tiden försöker vi memorera dels vad som sägs, dels hur telefonisten söker i datorn och dels hur telefonisten kopplar.
Men det är svårt för de erfarna telefonisterna har ju jobbat i mååånga år och de är SNABBA! Man hinner knappt med att se hur de gör och dessutom kan de väldigt många nummer i huvudet och då knappar de in kortnumren utan att söka. De kan till och med mottagningarnas olika öppettider, namn på en massa läkare och annat och det känns som om en annan aldrig någonsin kommer att komma dit.

Idag fick vi börja sköta tangentbordet själva.
Telefonisten jag sitter vid svarar och pratar medan jag är den som får söka (det handlar tex om att söka efter hjärtmottagningen på falu lasarett, vårdcentralen i malung, en speciell läkare, tandvården etc) och när man hittat rätt ska samtalet kopplas med rätt knappar på tangentbordet. Ibland, ganska ofta, är det interna samtal, och då ska de in på speciella interna nummer.
Och ibland vill de ha tag på jouren för tex ögon, då har vi en lista med alla aktuella journummer (som ändras varje dygn).
Och ganska ofta vill läkare söka någons personsökare. Då använder vi en extern telefon för att söka dem, sätter samtalet på vänt, väntar på att personen ska ringa upp, skriver upp numret och sen ska samtalen kopplas ihop. Puh!

Imorgon ska vi tydligen även sköta snacket. Nervöst värre!
Vi svarar ju även olika beroende på vad de ringer på, sjukvården, Landstinget eller internt.

Vi kan även få en massa larm, de kan tex ringa från SOS om ett brådskande driftstopp på lasarettet. Då ska ett speciellt nummer ringas beroende på i vilken stad det gäller samt tid på dygnet.
Olika rutiner gäller för olika städer så det är inte bara bråttom, det är en massa OLIKA rutiner som ska följas.
Vi tar även hand om Dalarnas hisslarm.

Vi har även ett sk ambulansbord dit vi får larm om hjärtstopp och även strokelarm. Då är det bråttom att kontakta jouren på sjukhusen och förvarna dem.

Jag har lärt mig en sak: Att vara telefonist är INTE “bara” att vara telefonist!!
Det ligger ett enormt ansvar på telefonisterna!

Ja det var lite om vad jag gör på dagarna och lite om hur jobbet är…
Jag går långa intensiva dagar just nu, börjar nio eller tio på morgonen och slutar halv sex. Vi har en halvtimmes lunch och en kvarts rast och rasterna går otroligt fort, speciellt om man som jag dessutom ska hinna ut och röka, (bara hissen tar ett par minuter).
Det är inte så långt mellan Falun och Borlänge men pendlar man med buss så tar det ändå ett tag. På morgnarna tar det ca 45 minuter att komma till jobbet, en timme totalt om jag räknar från dörr till dörr.
På eftermiddagen/kvällen tar det längre tid eftersom bussarna inte riktigt matchar varandra så även om jag slutar halv sex är jag inte hemma förrän klockan sju.

Kvällarna består av att göra det mest nödvändiga och sen soooova.
Som sagt, en intensiv period just nu men jag är glad att jag fick jobbet!

Det här blir nog bra så småningom ?

 

Like
Like Love Haha Wow Sad Angry