Vardagsliv

Arg, less och besviken

Av
den
15 november 2011

Igår skulle vi haft uppföljningssamtal i skolan angående Benjamins skolsituation och hur den har sett ut efter att vi satte in anpassad studiegång.

Tyvärr var jag tvungen att ställa in mötet eftersom det var samtidigt som ultraljudet och det kändes viktigt att både jag och Benjamin hade möjlighet att följa med på det.

Mötet kunde vi ju ha någon annan dag, tyckte jag.

Men på morgonen fick jag ett sms från Benjamins assistent att rektorn inte hade gått med på att skjuta på mötet. Jag svarade att det spelar ingen roll, jag och Benjamin TÄNKER följa med på ultraljudet.

Då skulle de tydligen ha mötet utan mig!

När jag kom hem från lasarettet igår hade jag fått ett mail från Benjamins klasslärare, där han bifogat Benjamins nya schema som tydligen ska gälla från och med nu.
De har ökat på hans dagar med 1 1/2 timme.

Jahapp!?

Benjamins lärare ringde mig under eftermiddagen och jag gick dit på ett snabbt möte med honom klockan fem. Egentligen bara för att få höra vad de beslutat utan mig.
Dels ska han gå längre dagar och dels så ska ett antiskolk-team sättas in.

Jag fick skriva på ett papper där jag gick med på att teamet ska ha full insyn i alla våra papper från skola, Bup, skolsköterska och soc, men jag fick aldrig veta exakt vad det här teamet ska göra, eller hur, eller vilka de består av!? (inte ens jag vet vad som står i alla papper!)
Jag frågade men han hade inget svar, det var tydligen något nytt. Jahapp?

Enligt läraren skulle soc sätta in en intensivstödjare. Jahapp!?

Idag ringde M från soc och berättade om mötet. Enligt henne så hade varken läraren eller assistenten tyckt att att det gått bättre de veckorna Benjamin haft anpassad studiegång. Konstigt, då både Jonas och jag märkt skillnad på Benjamin och hans inställning till skolan och dessutom så har jag ett tjugotal mail från hans assistent som bekräftar det.

Jag blir så less när de inte kan säga som de tycker för att rektorn är med!
De vågar helt enkelt inte säga emot “chefen”!

M från soc berättade också att även hennes utredning på oss är klar (vet inte vilken i raden av alla utredningar som är gjorda, varav INGEN visar på missförhållanden av något slag hos oss).

Men det går inte in hos rektorn!

Igår hade hon, ganska öppet, talat om att de måste komma på GRUNDORSAKEN till Benjamins problem.
Jag har hört det i hennes undertoner förut, att hon inte tror det minsta på att Benjamins problem har med hans diagnos att göra, utan med oss föräldrar. Men hon har aldrig sagt det rakt ut, till oss.
Men igår passade hon på, när inte vi var med, och det bekräftades både av läraren och nu idag av soc.

Jag blir så jävla förbannad!

Visst faan har vi problem och vi har också sökt hjälp för det sedan Benjamin var 3 år gammal!
Och han har faktiskt genomgått en stor utredning OCH fått en DIAGNOS – ADHD!

När jag påpekade det för rektorn vid ett tidigare möte(för hundrade gången!) fick jag höra att hon minsann stött på andra barn med ADHD och de var inte alls som Benjamin!
Öh ok? Så psykologerna och läkarna som gav honom diagnosen hade fel och hon har rätt?
Eller är det kanske så att alla barn med ADHD fungerar likadant???

Det är ju himla konstigt att varken Simon och Paulina har några problem!?
Jag menar, om det nu är så att det är oss föräldrar det är fel på….

Vi har i ALLA år tagit emot och gått med på ALL hjälp vi kunnat få. Vi har genomgått utredningar, vi har gått på föräldrakurser för föräldrar med ADHD-barn, vi har sprungit på tusentals möten, vi har testat allt vi har kunnat komma på!

Det ENDA vi sagt stopp till är medicineringen, som vi också testade i över ett halvår (mest för att skolan ville det och skulle vi sagt nej då hade vi fått höra att vi inte gör allt vi kan), men som han slutade med eftersom han inte mådde bra.
Dessutom finns problemen i SKOLAN och inte hemma och jag vägrar att stoppa i Benjamin mediciner som vi inte vet biverkningsgraden på BARA för att rektorn tycker det!
Bara för att det är hennes enda lösning och för att hon inte vill sätta in några som helst åtgärder i skolan!

Hon vill smita ifrån allt sitt ansvar som rektor och det stör mig enormt!
Alla barn HAR RÄTT TILL EN ANPASSAD studiegång men hon vill hellre att vi försöker ÄNDRA på Benjamin än att sätta in den hjälp och det stöd han behöver!

Nu har det gått 1 1/2 år. Hur länge till ska jag vänta?
Ett och ett halvt år till spillo!

Jag tror att det är dags nu. Ett byte av skola (sämre kan det ju inte bli) och en anmälan till skolinspektionen!
Även om en anmälan inte förändrar något för Benjamins del så vill jag att skolan ska bli granskad.

Jag är inte den ende föräldern med “diagnosbarn” som haft problem med den här skolan och de som flyttat sina barn har upplevt stor skillnad.
Jag har faktiskt inte hört NÅGON som är nöjd med skolan och hur den sköts!

Jag blir så ledsen över att bli beskylld för att vi gör fel, eller att vi inte bryr oss, när det enda vi gör är att bry oss och FÖRSÖKA. För hur det än är så har jag inte en massa erfarenhet av ungdomar med ADHD, men jag gör MITT BÄSTA som förälder!

Och även fast vi haft problem även på “fritiden” så har det varit några incidenter, som vilken tonåring som helst kunnat göra, och som vi direkt tagit tag i.
Det stora problemet är ju SKOLSITUATIONEN!

Det är verkligen INTE LÄTT och ibland har jag varit på väg att ge upp, men det gör man ju inte… Man ger inte upp sin älskade unge!

Så jag fortsätter kämpa! Men ibland är det tungt… Oerhört tungt…

 

 

Taggar
LIKNANDE INLÄGG
15 kommentarer
  1. Svara

    Anett Wikström Fd Lilja

    16 november 2011

    Fy vad jobbigt!! Men håller med om att eventuellt byte av skola kanske hjälper!! Och en anmälan av skolan ska du absolut göra tycker jag!! Hoppas det ordnar upp sig!! Lider verkligen med er!! Och taskigt att inte kunna flytta mötet!! Men det verkar som dom är för fega för att säga vad domtycker när ni är med!! På dom Saija!! Kramar i massor!!!

  2. Svara

    Gunilla Trädgårds

    16 november 2011

    Urk skolan e för jäklig eller viss personal oftast lägger de in sina egna värderingar i vad “de själva tycker” och slutar då vara profesionella.
    Jag kan gärna hjälpa till saija, jag e ganska bra på sånt och kan vara i Dalarna tord o fred varje vecka så du vet om du vill ha en medhjälpare en bitchig en 😎 Barnen e det viktigaste vi har att inte ge upp på och glöm aldrig de ni är som föräldrar 🙂
    Kramar

  3. Svara

    Sassa

    16 november 2011

    Jag har haft mycket problem med skolan bl a tyckt att saker varit för lätta därav struntat i att gå på lektionerna, mest matte och engelska som är bland dom viktigaste ämnen att få betyg i från skolan.. Rektorn struntade i mina behov och att jag blev retad och såg bara till “dom andra” problemen, att jag måste må dåligt osv.. Jag fick gå hos en kurator 1 gång i veckan i 6 månader och de gav ingenting för varken mig eller rektorn.. När höst terminen på nian var slut tröttnade både jag och mamma och pappa vilket resulterade i skolbyte, vilket gjorde saken mycket bättre..

    De tog ett tag sen var de en till elev som hamnade i samma situation i Vansbro och anmälde rektorn, men de var ju inget fel på rektorn?!!

    Aja

  4. Svara

    Sassa

    16 november 2011

    Åhj så lyckades jag posta kommentaren innan jag var klar…

    De jag ville komma från till var att de kan vara klokt att byta skola så benjamin får en chans INNAN de är för sent och han tröttnat totalt!

    Kramar till er alla!

  5. Svara

    Carola

    16 november 2011

    Kram till er!

  6. Svara

    morsan

    16 november 2011

    Helvetes jävla skitskola :worried: byt byt byt, i denna nya situation dessutom så kan det vara bra att få bort fokus från bennes faderskap o allt detta! Och anmälan mot skolan skickar du in idag, bums, studs, NU DIREKT!!!!
    PUSS ÄLSKADE UNGE :kiss:

  7. Svara

    Milo

    16 november 2011

    Du gör nog klokt i att byta skola. Det är förjävligt att det ens ska behövas, men nu ser ju situationen tyvärr ut så här. 🙁 jävla mesig rektor och de andra. Jag tror på er gumman. Jag tror på att det kan bli bättre. Love you. Puss å kram

  8. Svara

    Maria

    16 november 2011

    Den där skolan är fan inte klok. Eller rättare sagt, rektorn är inte klok. Det är så synd att ingen törs öppna munnen och säga vad de tycker när hon är med. Om det var så att de tyckte som henne skulle de ju knappast uttrycka sig positivt i mejl till er, då hade de ju hennes uppbackning ändå. Håller med om att det vore bäst att byta skola. Det är begränsat hur länge man kan hålla på att stångas och kämpa innan tiden rinner ut.

  9. Svara

    Kajsa

    16 november 2011

    Byt skola! + att du anmäler skolan redan idag. Den där rektorn verkar inte riktigt klok.
    Kramisar

  10. Svara

    Margareta

    16 november 2011

    Jag måste säga att det var en speciell rektor! Fattar att ni har en jobbig situation just nu..Du kommer säkert fatta ett bra beslut o jag skickar massa styrka till er / Kram

  11. Svara

    m i l l a h . s e

    16 november 2011

    Se till att få byta skola snart! Ni kommer ingen vart som det är nu…
    Kram å pepp!

  12. Svara

    LaCatte

    17 november 2011

    Byt skola bums!
    Sen verkar det märkligt att man håller ett så viktigt möte, utan förälder närvarande!? Får dom verligen göra så?! En anmälan verkar vara på sin plats, så kan det inte få gå till!
    Kram på dig!

    Jag tycker också att det var konstigt att rektorn valde att hålla mötet trots att inte jag kunde närvara. Enligt henne gick det absolut inte att skjuta på?
    Det känns lite som att hon då fick tillfälle att göra sin röst hörd om vårt sätt att vara, utan att jag kunde försvara mig. Satkärring! :devil:
  13. Svara

    Tette Merio

    18 november 2011

    Som jag skrivit förut (tror jag i alla fall) så hade ju jag liknande möten med personalen på Zabinas skola, eftesom hon var rätt allvarligt mobbad under alla år. Fick höra av Zabinas klassföreståndare att jag var hysterisk till och med. 😮 Och likadant som du säger, det var tydligen mitt ansvar som förälder, hur Zabinas skolmiljö såg ut. 😮 Trots att hon, som hos er, inte hade problem på fritiden/hemma.

    Till slut, när det var mindre än ett år kvar på grundskolan (och jag tragglat med detta sedan hon gick på dagis redan) så fick jag stöttning från två lärare (som hon inte hade haft innan och som varit lärare även för mig på högstadiet), plus att killarna i klassen (det var bara tjejerna som mobbade henne) berättade om hur lektionerna såg ut för Zabinas del, med ständiga fysiska och psykiska trakasserier. Det var ju så dags då, men det var ändå skönt att slutligen få någon form av stöttning och inte få problemet tillbakakastat som att det vore mitt.
    Förstår med andra ord hur jobbigt ni har det på den punkten, för även om orsakerna inte är desamma så är ju skolan en plats ungarna tillbringar mycket tid på och därför SKA det bara fungera där!

    Visste inte att ni blivit utredda av soc. 😮 Gud vad kränkt jag hade känt mig om de utrett mig på det viset! :-O Hemskt! Vem är det som betällt de utredningarna? Skolan?

    Kramar!/Moster Tette.

    Det är helt vansinnigt att vi föräldrar ska ha det ansvaret när vi samtidigt förväntas jobba eller studera på heltid!
    Jag har till och med sagt åt rektorn att jag ska ha betalt av henne om jag ska sköta Benjamins skolsituation.
    Hade det varit samma problem på en arbetsplats för vuxna hade reaktionerna varit helt andra men nu gäller det barnens “arbetsplats” och då kan man visst göra som man vill!?

    Och ja, det är skolan som skickat in anmälningar till soc på grund av skolk. De måste tydligen göra det och då måste soc i sin tur göra en utredning. En sån utredning tar TID för det är många möten med sociala innan de är klara och de utreder hela familjesituationen. Och vid nästa anmälan får man en ny socialsekreterare och får förklara om allt från början igen. Suck…
    Och INGET av de utredningarna visar på några som helst problem här HEMMA! (Förutom några tonårsincidenter som kan hända vilken familj som helst)
    Problemen finns bara i skolmiljön men ändå är det oss föräldrar det är fel på, enligt skolan!

  14. Svara

    Tette Merio

    18 november 2011

    Ett tillägg till föregående … Det värsta av allt är att Zabina än idag lider av sviterna efter mobbingen. Och det tänker jag att kanske även Benjamin tyvärr kommer att få göra, eftersom de blir sedda som ett problem år ut och år in. Den känslan är nog svår att bli av med sen. 🙁

    Kram igen och ursäkta för stavfelen i förra inlägget. 😉
    /Moster Tette.

    Det kommer han nog definitivt att göra och det är det jag försöker få rektorn och skolan att förstå.
    De vill att han helt plötsligt ska finna någon slags motivation till att både gå i och klara skolan, bara så där!
    Hur får man fram motivation hos ett barn/ungdom?
    Genom att tvinga? Genom att hota?
    Så funkar inte jag och inte mina tonåringar heller och jag tvivlar på att det finns någon som tycker att det är ett bra sätt.
    Visst kan man komma dit genom hot och tvång men vem mår bra av det?
    För att det ska finnas en VILJA måste den komma inifrån.
    Och för mig är det helt självklart och absolut inte konstigt att man genom misslyckanden INTE kommer någonvart.
    Benjamin har, alla dagar, i snart nio år i skolan, känt sig misslyckad!
    Inte så konstigt att det då inte finns någon motivation! Om han aldrig får känna sig lyckad, att få känna att han klarar det!
    Därför har jag hela tiden sagt att han behöver mindre prestationskrav på sig. Låt honom gå i skolan 2 timmar om dagen, så att han har en chans att känna att han klarar det! SEN kan man utöka långsamt.
    Men rektorn har vägrat. För då missar han så mycket!
    Ursäkta men hur mycket missar han då han skolkar hela dagarna??? Men det spelar ingen roll, hon har vägrat…
    Så nu letar jag efter en skola med en annan inställning för den där rektorn ska inte få förstöra mer nu!
  15. Svara

    Gabriella

    20 november 2011

    Hoppas verkligen du får byta skola!!!Du vet att jag har haft problem med mina tjejer och deras skolgång.Vi blev också utredda flera gånger och jag känner mig kränkt och även deras far.Fattar inte hur det kan få bli så här.Ska man inte se saker så att det handlar om barnens bästa?Det här har blivit en kamp mellan vuxna.Fan,man skäms å deras vägnar!!!
    När mina tjejer bytte skola mötte vi en helt annan mentalitet och där hände det grejer minnsan och de sista åren blev toppen i skolan för dom.Men satan vad vi fick kämpa för det.Det är banne mig inte klokt när jag tänker efter.
    Stå på er fina du!! :kiss:

SKRIV EN KOMMENTAR

Vad skoj att du har hittat till min livsstilsblogg! Här bloggar jag om min vardag i Dalarna, om små och stora händelser och annat som intresserar mig. Jag är en singeltjej med tre vuxna barn och tre barnbarn. Jag jobbar som driftoperatör med administration och trivs jättebra. På fritiden har jag intressen som fotografering, bildbehandling och webb, böcker och musik, fika och inredning. ♥ Välkommen åter! ♥

Arkiv
Tidigare bloggat
Bloggkanaler
Follow



Statistik
  • 220
  • 2 001
  • 358 757
  • 2 541
  • 8
  • 3 244
Sök