I fredags kväll tog jag det bara lugnt och jag gick faktiskt och la mig redan vid åttatiden, helt slut efter veckan som gått.
Men det innebar ju att jag även vaknade tidigt igår morse, klockan kvart i sex närmare bestämt. 🤪

Packade ihop kamera, kaffetermos, hund och lite annat smått och gott och traskade iväg för att fota i soluppgången.

Att starta dagen såhär var fantastiskt!

Nu börjar det blir riktigt fina färger ute och det står väl inte på förrän alla vackra blad ligger på marken. Så fort det blåser ute skriker jag inombords! Jag vill inte att träden ska bli alldeles kala än…

Det är så friskt och skönt ute. Jag tror att det här är det första året någonsin i mitt liv som jag verkligen trivs med hösten!
Inte så konstigt kanske efter den här sommaren. Nog för att jag älskar värme och sol, men när man jobbar samtidigt och sitter på stekheta bussar, på ett kontor utan ventilation osv så är det inte lika kul längre.

Nu är solen på väg upp.

Lillkillen är givetvis med!

Går en annan vända än vanligt och hamnar ute på en halvö där Daniel kan springa fritt. Jag såg inte en enda människa under min 1 1/2 timmes morgonpromenad.

Sätter mig och tittar på soluppgången. Ibland måste man tänka på att faktiskt njuta av utsikten utan att ha kameralinsen vid ögat. Live är alltid bäst!

Den slitna kaffetermosen är självklart också med.

Senare på dagen åkte jag och Paulina till Borlänge en vända. Det uppstod ett “litet” hårproblem som var tvunget att lösas, så att säga… 🙄
Kvällen blev lugn och ja, nu är jag uppe med tuppen, igen.