Igår när Paulina och jag var klara inne i stan och skulle handla lite snabbt på Hemköp innan vi åkte hem fick jag ett auramigränanfall.

Alltså, det är sååå fruktansvärt otäckt!

Det började med att näsan domnade bort. Jag kände det tydligt eftersom jag hade glasögonen på mig. Sen började fingertopparna i höger sida att domna bort. Det känns ungefär som att fingrarna somnar, det pirrar och sticker och jag förlorar känseln.
Kände mig mer och mer yr och på vägen ut snurrade hela världen.
Jag gick till apoteket och fyllde på förrådet med Voltaren och var tvungen att köpa receptfritt eftersom jag inte hade med mig mitt leg. Stoppade i mig 2 tabletter snabbt som sjutton för jag vet ju hur det brukar bli efter de här anfallen.

Sen kom den läskigaste biten, oförmågan att prata!
Det började på vägen hem, jag sluddrade och hittade inte ord. Paulina skrattade först men sen blev hon orolig.
Och jag med, fast jag vet att det inte är farligt så är det otroligt otäckt!

Jag VET vad jag vill säga men det kommer inte ut, jag kan inte forma de mest vanliga orden och jag får inte ihop med än osammanhängande meningar. Jag vinglar och sluddrar och beter mig allmänt flummigt.


Det här är sååå jäkla vidrigt!

När jag kom hem startade huvudvärken och den satt i en sida av huvudet. Jag la mig i soffan, vred och vände på mig, och djupandades för att lugna paniken för trots att jag vet att det är ofarligt är det skrämmande och otäckt och jag blir både orolig och ledsen.
Lyckades somna en stund, vaknade och tog fler tabletter och låg i soffan hela kvällen.

Auran under migränen brukar vanligtvis inte bruka sitta i så länge, för de flesta människor, men jag är ju inte som alla andra. Igår kände jag mig konstig i över 6 timmar! Vanligtvis håller an attack i sig i 15-60 minuter.

Jag känner mig inte helt återställd än. Nu när jag sitter och skriver får jag stava om hela tiden, huvudet och fingrarna hänger liksom inte riktigt med.
Och det skrämmer mig också. Jag börjar jobba igen på torsdag och jag måste kunna sitta vid en dator, prata med folk och skriva!

Jag får på riktigt panik på detta! Jag vill bara må bra, kunna fungera i vardagen.
Och det här blir ju en ord cirkel. Jag behöver jobba, min tjänst på 75% börjar den 4 september och jag har dessutom sökt 3 stycken webbaserade extrajobb. Jag blir superstressad över hela situationen och det i sin tur leder antagligen till ännu värre huvudvärk.
Men jag har liksom inga val…

Det känns som om jag håller på att drunkna…